Måste ta och lära mig att skriva av mig mina tankar mer, då kanske inte sådant här händer.
Har umgåts nonstop med Linus sen jullovet, igentligen ändå sen första gången vi träffades, alltså nonstop sen den 1nov. Det är rätt så mycket i längden.
Och jag älskar honom ingen tvekan om det, men jag har blivit beroende av pojkspolingen nu.
Jag klarar inte av det , vill ju inte vara förutan honom överhuvudtaget men ibland känns det bara så fel men inte ens då klarar jag av att säga att jag måste vara själv.
Jag vet och förstår om han vill vara själv , det vill ju jag med, skillnaden är att han bryter inte ihop som jag gör. Fick världens jäkla panikattack och bara tjöt hos honom förut, men det kändes bra, för jag vet att han tar emot mig med öppna armar om jag mår dåligt, men jag vill inte tvinga mig på honom.
Well, allt får funka nu, ska klara mig utan honom i ett par dagar nu, men det ska gå för jag vet att han finns kvar där efter, men jag måste få vara för mig själv och tänka lite, tänka över hur jag ska ha det och hur jag ska kämpa för det här, för att jag ska kunna klara mig själv samtidigt som jag är i ett förhållande, annars går jag under, jag vet inte hur jag ska fungera.
Usch, får se hur allt utvecklar sig.

Och mor kom med bra nyheter nu, hon har förstått att jag inte mår så bra hemma verkar det som för nu ska HON prata med soc så att jag får en egen lägenhet.
Hoppas det funkar och det tror jag det gör också, om mamman själv ringer , hon är allt bra den. <3

Har för ont i magen just nu för att orka tänka ens igentligen, skriver mer när jag har rett ut tankarna mer.