Åh herregud, allt är som en enda röra.
Tänker alldeles för mycket och gråter nästan över ingenting.
Det är ju sjukt.
Nu ett tag så kommer jag att försöka lägga ner allt vad killar heter,
för jag är så jävla trött på att bli besviken hela tiden.
Igår var ett bra exempel, jag var jäkligt glad ett tag, nu - tvärtom.
Jag trodde verkligen att jag kunde umgås med dig,
men det visar sig att nu när jag är ensam och inte kan kontrollera mina tankar,
att det rev upp gamla sår.
Inte för det att jag vill ha dig och inte för det att jag fortfarande älskar dig,
herregud det har det gått för lång tid för och det har verkligen varit för jobbigt
att älska dig förr, men jag vet inte riktigt.
Jag saknade dig redan innan lite.
Nu är det etter värre igen.

Så nej, måste vara för mig själv ett tag nu, inte tänka på det.
Försöka iaf.