Jao, igår var vi hos Nina och det var helt ok.
Tyvärr så borde jag nog sluta dricka helt faktiskt då jag verkligen inte kan hantera det.
Eller ah, det är nog inte så mycket tyvärr, det är ju en bra sak igentligen.
Aja.

Har tänkt väldigt mycket dom senaste dagarna.
Försöker att inte ångra någonting jag någonsin gjort då det är det som formar mitt liv.
Trots att det är väldigt mycket som borde ångras så kanske jag finner lyckan senare i livet och då är det de beslut/val jag gjort som format det.
Det är något man helt enkelt får vänja sig vid.
Sen har jag tänkt väldigt mycket på familjen.
Skulle göra allt för familjen.
Precis allt verkligen.
Speciellt för min mor.
Hon är ideal kvinnan.
Hon har brister men det var hon som födde mig, det är hon som har format mig till den jag är, och då kan jag ju inte vara totalförstörd iaf va?, och hon har klarat de mest svåra saker som jag nog aldrig skulle stå ut med utan att bryta ihop totalt.
Hon är perfekt.
Iaf så perfekt man kan bli.
Nu får man bara se om jag kan bli något i närheten av det nu under tiden som jag växer upp.
Men nej, man är aldrig lik någon annan mer än det man försöker att se.
Man är unik.
Och jag kommer nog också att vara perfekt i min situation när jag väl har lärt mig att hantera den.
Och mina syskon.
Dom växer.
Så fruktansvärt fort.
Och jag kommer alltid ha dom närmast hjärtat.
De är mitt allt även om jag är trött på dom ibland.
Men det är så att växa upp och det glömmer man lätt när man är så självupptagen som en tonåring lätt är.

Nåja.. Skulle bara skriva lite av det jag har tänkt på under dagen.
Nu ska jag lyssna på Lionel Richie - I call it love.
Underbar.